Novell
Hon tystar honom. Han vänder sig mot henne och hon lyfter upp honom i famnen.
”Anthonio.” Hon letar efter ord. Tårar rinner ner för de bådas kinder. Hon letar. Fumlar runt i hjärnan efter något att säga. Hon vet att hon har bråttom, hon har inte tid att stå och vela så här. ”Du vet att vi inte har all tid.”
Han skrattar och hon tappar talförmågan. Skrattet förvandlas till tårar. Ju mer han skrattar, desto fler tårar rinner ner för hans mjuka barnkinder. Sedan börjar han försvinna. Han glider ifrån henne, ut i luften. Hon skriker, försöker greppa tag i honom, men fingrarna glider bara igenom som genom luft. Hon gråter och han skrattar och så är han borta. Och det är så tomt. Så stilla. Han var aldrig där. Inte på riktigt.
Just so ya all know
En början på en ny novell
Hon springer, går. Vad fan spelar det för roll om hon sprang egentligen? Det är ju inte direkt så att hon kommer komma undan från bröstcancer och hjärt-och kärlsjukdomar bara för att hon springer. Hon stannar och sätter sig ner i det höga gräset.
”Någon borde klippa det”, säger hon för sig själv.
”Fan vad du är seg, kom nu bara!” Erina hade kommit ikapp och hoppade på stället.
Hon reser sig upp och springer bredvid henne.
”Vi kommer ändå få bröstcancer”, mumlar hon.
”Va?” Erinas mörka hår fladdrade i vinden. ”Herregud vad du är skum. Säker att du inte slagit i huvudet eller nåt?”
Hon är inte helt säker.
Hon kommer hem, sparkar av sig skorna och kastar jackan i en hög på stolen. Hon vet att mamma snart kommer komma hem och sedan storma in på hennes rum, utan att knacka, och klaga på henne att hon var så arrogant och aldrig gjorde någonting hemma för att hjälpa till. Det är därför hon gjorde så. Hon vill se mamma ta slut på sina krafter på att skrika på henne och sedan hur mamma utmattat sjunker ihop i fåtöljen.
Och så blir det också.
Men innan går hon ner och köper yoghurt. Sådana där små, söta Damoninoyoghurtar som pappa hatar.
Hon äter en och ställer in resten i kylen.
Sedan kommer mamma hem.
"Åh! Du är så arrogant! Du kan inte tänka på någon annan än dig själv! Du vet inte hur mycket vi sliter varje dag! Först ska vi jobba för att ha råd med dig, och jag kan säga att du inte direkt är billig i drift! Sedan förväntar du dig att vi ska städa och diska och tvätta..."
"Jag diskar faktiskt", ropar jag henne rakt i ansiktet.
Men hon bara fortsätter:
"Och så kommer man hem , så sitter du bara vid datorn som vanligt! Facebook!", skriker hon förtvivlat när hon ser den blålysande skärmen.
Som sagt, hon går ut i vardagsrummet och sjunker ned i fåtöljen. Ansiktet vilande i händerna, jämrandes.
Jag går och stänger dörren och hör mammas klagoskri bakom det tunna träet.
Jag byter kläder, drar på mig en tjocktröja och mössa. När jag långsamt öppnar dörren har mamma somnat i fåtöljen.
Tror jag i alla fall.
Eller så är hon död.
Hoppas det.
Jag smyger ut genom bakdörren och drar in den svala luften genom näsborrarna.
Löven på träden börjar anta sin fina, ljust gröna färg, samtidigt som de befolkas av småfåglar.
Tbx till blogg.se då..
CHecka nya bloggen dah ;)
Jag tar och byter till
Facebook blir förvirrat..
Kolla lite längre ned, det är där det intressanta står skrivet :P
Bara så att alla Avves fina läsare vet så har hon en pojkvän nu som heter Vincent. Och han sjunger. Fint. .-.
Neejmen de är jättesöta men jag kanske inte ska skriva en massa om det det kanske hon liksom vill göra själv ;;;;;;))))
Och jag har jobbat och de har tråkat och nu bloggar jag (YEAAH) och de tråkar :)
Liksom kanske 99% av alla sveriges inlägg skrivna denna dag är detta ett ganska meningslöst inlägg.
Men, man vill ju liksom passa in i mängden kände man och man gillar att liksom vara normal och lagom i Sverige för alla är så DEPRIMERADE och TRÅKIGA här och ingen hälsar på någon och man dör av uttråkhet. Japp.
Ha en alldeles underbar kväll och morgondag. Och ett helt underbart år. Kan lika gärna önska er ett helt underbart liv. Och om ni nu tror på det, ett helt underbart andra liv! ;)
Finns det något roligare...
Haha gamla jag...
Kollar på bilderna på denhär bloggen från 2010 och tänker bara "vilket fejlbarn". Fula bilder med sämst kvalite och ful och fejl tjej på alla xD
Haha "massa mascara", kan inte sluta garva XD
Jag älskar att dissa mig själv bara för att jag suuuuugeeer. Lovar, kommer om två år sitta och titta tillbaka på bilder från nu och garva och skämmas över mig själv.
Men samtidigt är det ju bra att man kan förändras (och väldigt tur ibland också) :')
Laaagg och god juldag
Nemen för det första har jag bara inte hunnit, har haft en massa plugg att tänka på och jag har satt kompisar framför datorn (Y)
Sen så har min dator pajjat igen, samma sak. Hårdisken verkar ha kraschat en andra gång och har fortfarande inte fått tillbaka datorn så sitter vid mammas nu och är ovan vid ickemacigheten. Så blir det irriterande också då jag hade börjat på en ny novell och som vanligt glömt att spara över hela till usb
Så jag har kanske 50 sidor på usb och rätt många har jag mejlat över till helly så jag kanske lyckas pussla ihop den även om den inte klarar sig :)
Better than before iaf
Ajaaaa God jul och Gott nytt år och Glad påsk till er alla från oss alla
(och glöm inte novelltävlingen ;)
Lite sådära...
- Jag kan en massa hemska fakta om en massa saker
- Jag förväntar mig typ alltid att jorden ska gå under
- Eller att jag ska dö
- Jag får en massa läskiga tankar och visioner hela tiden (typ på klassfotot. Det var röd färg på dörren och jag fick för mig att det var fotografen som hade gjort värsta massmorden på den tidigare klassen och någon hade färsökt fly, så det var blod och att precis efter han tagit vårt foto skulle han dra fram värsta maskingeväret eller kulspruta och bara peppra ner oss...)
- I nästan alla mina noveller är det någon som dör
- Eller i alla fall något väldigt hemskt som händer
oj...
Fick ett jättebra tips!
Dag tretton
